Kymigt

Fortfarande lite halvt ur slag efter allt rött som på nått märkligt sätt slank ner i lördags kväll. (tack för senast Steff, trevligt trevligt!! och så har du gjort om bloggen också ser jag när jag skall länka. WOW!)

När klockan ringde i morses hade jag just gett Mr Tamagochi ett glas vatten. Han var en vis gammal asiat som kommit för att föreläsa i Sverige om gamla visdomar och harmonier. Jag hade hand om värdinneskapet och en annan man var den som hade skött allt marknadsföringsaktigt och bokande kring resan och framträdandena. Jag frågade om han ville ha något att dricka, men han var ödmjuk och anspråkslös, sa att det räckte med ett glas vatten och så kunde han tänka sig en trekant efter föreläsningen sedan.

Jaha, tänkte jag. Det var värst. Men enligt läran så skulle man inte yvas för mycket i oro över det som låg i framtiden utan istället vila i känslan av att det ordnar sig, så jag sträckte fram ett glas vatten...

... och sedan var det ju tur att jag inte satt igång något brandtal kring vad anspråkslöshet är för jag hade ingen anledning att oroa mig. Väckarklockan ringde och mellan alla snooze-signaler så hann väckarklockan förvandlas till en hund, en tamagochi som behövde uppmärksamhet med jämna mellanrum och som jag hoppades kunna uppfostra så att den kunde stänga av sig själv så att jag inte behövde bli störd för att ta hand om dens behov.

Tillslut gick jag upp. Lite grått. Lite vardag. Mycket mycket måndag i mina steg.