Kletig start

Öppnar bloggen och finner den helt nedspamad.
15 minuter av datortid tas från skrivande till rensning och tvätt.
Det är irriterande.

Det är också irriterande att inse att det som första gången kändes obehagligt så att jag ville kräkas plötsligt känns vardagligt.

Bilden av vad som är normalt skapas kanske av det vi mest hör om.
Som tex detta med självmord,
för mig var det jätteovanligt i början av veckan
och är vid det här laget vanligt.
Och därmed ett rätt normalt beteende.
Kanske är det därför som ett självmord i bekantskapskretsen kan ge ringar på vattnet, någon öppnar för möjligheten.

När det gäller självmord tror jag dock att det fortsätter att vara ett så extremt och definitivt sätt att lösa problem att man ändå avhåller sig in i det längsta.

Detta med spamen är något annat.
Plötsligt får man för sig att "alla andra" haft sex med ett djur, med ett barn, med nån som inte vill, med avföring, med en släktning. Plötsligt har frekvensen av kombinationen sex+bestialisk gjort att man undrar om man verkligen kan ägna sig åt lite go mjukpetting utan att vara avvikande.

Ofta säger man att det inte finns nått på internet som inte finns i verkligheten. Att det blivit tillgängligare är ju helt klart, men ändå att det rör sig om företeelser som alltid funnits i världen hur ogärna vi än vill det.

Den stora skillnaden nu är att vi alla utsätts för det.
Det som tidigare drabbade enstaka påverkade dess bild av sexuell närhet rör nu vid allas liv. Att vi vuxna börjar raka av oss den vuxna kvinnans attribut och klä oss i skoluniform och slänga Lolitablickar över slickepinnar kommer någonstans ifrån och påverkar på något sätt.

Det känns kletigt och obehagligt.
Men också påtagligt och vanligt.
Så vanligt att det nästan känns fånigt att blogga om det.
Är jag en moraltant eller?

Ja, jag är nog det.

Det betyder inte att jag har moralpanik, bara att det skrämmer mig att jag börjar bli nyfiken på att klicka in på nån av de länkar som jag nedspamas med för att se vad det är.