Källan bestämmer

Radion i köket är inställd på p1, när jag slog på den till frukosten härom dan och det handlade om religion så tänkte jag instinktivt att detta var en alternativ form mellan morgonandakten, människor och tro eller dagens betraktelse. Jag lyssnade intresserat.

Det handlade om Hare Krichna och att tanken där var att våra sinnen ofta står i vägen för vår djupare mening och gemenskap i livet. Det exemplifierades förstås med allt vi gör för att uppleva lust, och det var inte svårt att förlänga listan för sig själv: alkolister, heroinister, narkomaner, shoppomaner, arbetsnarkomaner, sexmissbrukare osv osv alla på jakt efter en större kick, större upplevelse för att fly det vi EGENTLIGEN saknar.

Intressant. Men då inslaget avslutades med en inbjudan till Hare Krischnas lokal på Fridhemsgatan och nästa program påannonserades som något helt annat. Förstod jag att jag var lurad. Det var inte p1 utan nån sådan där gemensam lokal föreningskanal.

Jag började ratta. Och nu är radion tryggt inställd på p1 igen. Om inte inneboenden haft nått fuffens för sig.

Källkritik har man ju hört talas om, men detta som hände mig härom dagen får mig betänksam. Ibland kanske man tar in för mycket för att man uppfattar att det kommer från "rätt håll" och ibland kanske man missar mirakel för att man helt enkelt inte vill/tror sig vilja ta in den frekvensen.

Är lösningen att vara mer källkritisk eller att över huvud taget ta in/välja bort sin information mer utifrån maggropskänsla och inte vara så rädd för att öppna för nya kanaler?

En trovärdig och påläst källa är inte heller en garant för sanning. En hemsk insikt för alla östrogenbehandlade som nu får cancer...