En märklig process - mitt liv

För ett år sedan skrev jag om en middag. Den middagen ledde till den kontakt som idag efter en del turer är ett kärleksförhållande.

Visst är det märkligt. Men det där inlägget jag gjorde för ett år sedan handlade inte bara om en ny kontakt, faktiskt väldigt lite om det. Det handlade mer om hälsan kan jag tycka. Den är faktiskt inte riktigt lika illa nu, eller också är det bara det att jag inte kollapsat ännu.

Igår simmade jag och det var gott.
Och när jag skrev om allvar igår så insåg jag att det svåra för mig är att ta mig själv och min tid på allvar. Är alltför rädd för att verka distanslös, pretto och tråkig. Men om jag inte tar min tid på allvar så ger jag inte mitt liv respekt och användning. Och det är viktigt. Det är inte tid jag behöver mer utan en känsla för hur jag skall använda den. Idag var jag på jobbet i svinottan och detta trots att jag fortfarande inte fått tag på den där sängen jag eftersökt så länge. Jag vaknade väl inte förrän nån timme senare, men då hade jag ju hunnit styrketräna lite, så det var rätt OK att ge sig iväg med kudden i ansiktet och uträtta stordåd.

Man kan anta att det tar ut sin rätt för ikväll slutar jag senare och skall sedan öla. Man kan misstänka att jag blir billig i drift...

Allt detta är ju kul och så.
Hur avgör jag vad som är väl investerad tid?
Är träna bättre än sova
Sociala kontaktnätsbygganden bättre än ensamtid?

Kruxet är väl att det inte finns några konsekventa principiellt riktiga svar på den frågan. Allt beror på vad man själv behöver och vill prioritera just den stunden. Och jag som är lite sådär småtrög fattar liksom inte förrän det är för sent att det emellanåt skulle varit bättre med en annan prioritering än den gjorda. Tur att man alltid har chansen att rätta till, förändra och bättra sig!! :)