Stort avslöjande?!
På gomorron-tv var det påannons för kvällens tv-program med vetenskaplig granskning av Atkinsmetoden. Ett par olika försökspersoner har fått gå ner i vikt under vetenskapligt kontrollerade former. En del efter klassisk modell (diet med färre kalorier) och en del enligt Atkinsmetoden (ät vad du vill och hur mycket du vill, men undvik bröd och socker).
Alla gick ner lika mycket. Så vad var det revolutionerande med Atkinsmetoden? Forskarna fick spader och började undersöka matdagböckerna och såg då att Atkinsarna också hade ätit färre kalorier. Det fanns alltå ingen revolution innehållsmässigt EGENTLIGEN.
Och jag undrar så vad det är som är så stort.
För visst är det väl sjukt om det är så att vetenskapen tror att en människa kan sammanfattas med enbart rörelse och energikalorier. Att en kropp blivit så avskild från en människas person att man bara kan mäta den med två variabler i en enkel budget.
Ett människoliv är bra mycket mer komplext.
Skall man förändra det på något sätt så räcker det inte att titta på två variabler. Det känns märkligt att så mycket fortfarande handlar om det och att man skall bli betraktad som ett självförvållat miffo för att livet är så mycket mer än så. I regel är det inte så att en fet människa inte VET att det är bra att röra sig och illa att äta för mycket onyttigheter. Därför är det djupt märkligt att den hjälp man kan få ofta handlar om att få detta skrivit sig på näsan.
På TV härom dagen pratades det om magsäcksoperationer av ungdomar. En artonåring som skulle opereras fick frågan om hon försökt gå ner i vikt tidigare. Ja, med viktväktarna och nutrilett, sa hon. Men hon kunde i samma andetag berätta att vikten kommit när hon var mobbad i skolan. På vilket sätt har man löst det egentliga problemet? Och vad löser det att ta itu med en biverkning som egentligen är det intelligenta/friska sättet för kroppen att överleva en sjuk livssituation. Hur skall kroppen lösa problemet i framtiden när den här lösningsmodellen tas ifrån en?
