Skånskan sprider sig som en löpeld i vilda västern

Förra helgen var jag i Göteborg hos föräldrarna och pågavännen kom också upp. Vi pratade trädgård. Han sa att det ju var mycket luk att ta hand om.
- Luk? sa mamma
- Ogräs, förtydligade jag
- Jaha, sa mamma, ja luka har jag hört, men inte luk.

(reservation för alla skånska stavningar)

Härom dagen på hempromenad från jobb så berättade jag om händelsen för jobbarkompisen och plötsligt föll ALLT på plats. Kontentan blev följande:

Det var en gång en liten pojke i vilda västern som hette Peter Kuhlthau. För att göra en lång historia kort så blev han en dag vän med de skånska indianerna och fick då sitt indiannamn med betydelsen: Lyckliga Ogräset. Och det är under denna psynonym han senare kom att bli känd världen över. Alltså bakgrundshistorien för allas vår idol: Lucky Luk*

*det var först när historien om honom skulle få en skriftlig form som man lade till ett e i namnet för att göra det mer anglo-amerikanskt. Numera syns Luk kanske inte så ofta i Skåne, men han håller sig i närheten i alla fall. (notera vad han har i munnen)