Säng säng säng

Denna vecka har varit hemsk.
Jag börjar förstå det där som utbrända säger:
att en dag gick det bara inte att gå upp ur sängen.

Det är inte bara trötthet
för det har man ju känt ett par gånger att man önskar man kunde vända andra sidan till när klockan ringer och somna om.
Nej, detta är något annat.

Som de där filmerna som gjorts när någon dör och själen stiger upp fast kroppen ligger kvar. Fast tvärtom. Som om jag visst kan få kroppen att gå upp, bara det att själen ligger kvar. Efter en halvtimmes kamp har jag lyckats få ihop mig, men det kommer tillbaka under dagen, känslan av att själen är på väg att bara dra.

Inatt sov jag nästan 9 timmar, det hjälper inte.
I helgen skall jag ta i på riktigt.
Jag hoppas att det skall hjälpa.

Avslutar med ett citat från Lilla sömnboken:

"Vissa sover sig till lycka
andra kämpar sig till elände."