I love lunch

Idag var det en fantastisk diskussion på lunchen.
Skulle vilja sitta där än, gärna fortsätta sippandes på ett glas rött.

Finns det en gräns mellan ideal och handlingsprogram?
Kan man stödja tanken bakom utan att ta hänsyn till vilken praktik den lett till?
Är det en obönhörlig sanning att den alltid kommer leda till samma sak jämnt?
Är historiens lärdom att vi aldrig kan uppnå jämnlika samhällssystem? Att någon alltid roffar på andras bekostnad och att vackra tankar svärtas av all vår felbarhet?

Varför rasade inte vänstern med Berlinmuren och återuppstod som något nytt?
Vilka likheter har detta med kyrkan som också är en organisation med blodbesudlade händer som lever kvar till synes oberört?
Är det skillnad på poltik och religion? Är det inte värderingar som genomsyrar dem bägge?

Alla dessa frågor
och kanske för första gången så deltog jag
stack ut hakan
och det kändes lite läskigt
men det bidrog faktiskt till att samtalet blev intressant.

Jag var inte den ende med förkärlek för att "hårddra för att förtydliga" och jag känner mig uppspelt på gränsen till kär i min främste meningsmotståndare.