Frisk i brist på läkare

Förr kom doktorn hem till en.
Man fick prata av sig.
och diagnoserna var ett möte med patienten där det fanns möjlighet till en helhetsbild. Det var en tid då man kunde dö av hjärtesorg. Men kanske också en tid då man kunde leva, bli sedd och tagen på allvar.

Sedan kom bilden av att kroppen går att behandla som ett objekt.
Patienten skulle vara tyst och inte besvära doktorn.
Doktorn som visserligen har gedigen medicinsk kunskap, men ingen känner väl sin kropp lika bra som den som bor i den? Även om man då inte känner allting till dess latinska namn. I vilket fall så kom en tro att en auktoritet skulle kunna se och avgöra saker och ting. Tillföra ett piller och ge mig livskraft igen.

Och vad är det för tid nu?
Pappa har varit sjukskriven i snart tre år.
Hjärtat.
Det flimrar med jämna mellanrum, då får han åka in och sätta sig på akuten i 8 timmar och vänta på att få en elkonvertering (alltså få en sådan där stöt som man ser på tv att de ger när hjärtat stannat). Sedan får han åka hem igen.

Det har flimrat lite väl mycket iår. Så pappa har exprementerat med mediciner utifrån sin känsla och allt han hunnit läsa på om hur saker fungerar. Men det vore ju bra att få träffa en läkare också och stämma av lite. men läkartiderna sätts (liksom sjukskrivningstiderna) efter när läkarna har tid inte utifrån när man själv behöver vård.

Medicinen började sina. Sjukskrivningstiden likaså.
Och pappa försöker ringa doktorn.
Som vanligt inget svar på telefontiderna.
Och ingen ringer upp när man lämnar meddelande

Tre veckor höll han på (man måste vara frisk för att vara sjuk)
Tillslut fick han säga till försäkringskassan att han inte kunde få något sjukintyg eftersom läkaren inte är nåbar.
Försäkringskassan får tag på läkaren som säger:
- Jasså, ja det var länge sen han var här så han borde vara frisk nu!

Försäkringskassan hävdar att läkarens ord är det enda de kan gå på.
Så nu vips är pappas frisk
Sedan att han varit inlagd två gånger den senaste veckan...
Det är väl en helt annan historia.

Sist han var inne så fick han prata med en bra (läs:lyssnande) doktor
som tyckte att han behandlat sig själv på ett bra sätt
att de doser han gett sig själv hjälpt till att jobba bort biverkningarna.

Först när pappa kom hem kom han på att han glömt prata om en massa.
Som att få byta till en annan läkare och att få ett nytt sjukintyg.

Han hade varit för fokuserad på hälsan.
Aja baja
Den har man inte tid för när man är sjuk.
Det är ju faktiskt en hel del administration också...