Vi e goa gubbar allihopa!

Har känt mig rädd sedan jag satt mitt emot en märklig typ som gestikulerade hotfullt menande mot mig på t-banan hem i lördags och sedan igår när jag fick veta att två tjejer våldtagits i det friluftsområde där jag haft så goa helgmorgonpromenader...

Jag vill inte inskränkas.
Tycker inte att jag skall behöva det.
Men är inte riktigt beredd att lägga mitt eget fysiska/psykiska välmående som insats för det.

Jag har känt mig rädd.
Och jag har känt vad det gör med mig.
Jag vill undvika att krypa ihop i ett hörn och sluta leva, så jag krymper ihop mitt rädda jag och gör mig redo för strid. Hela kroppen har varit spänd och liksom stridsrustad.

Det finns inte bara fördelar med detta att veta om allt som händer.
Och jag tror att man också skall ha klart för sig att man egentligen bara får veta om det negativa som sker. Alla goa saker som människor gör med och för varandra når inte löpsedelplats.

Ända sedan jag såg Bowling for Colombine så har jag skrämts av det sätt som vi skrämmer upp varandra och skapar ett sjukt samhälle. För ett friskt samhälle bygger på förtroende. Ingenting funkar om vi inte kan lita på varandra, så allt detta matande med och anspelande på vår rädsla måste vi på något sätt lyckas ställa oss över.

Men det smyger på. Idag redigerar journalisterna upp det till ett HOT när någon funderar på att delta i ett demokratiskt samhälle. Hallå! Vad håller journalisterna på med? Är det inte mer av ett löfte än ett hot att demokratin är levande, att folk vill rösta, bry sig, om de bara får en känsla för att det finns någon att lita på, något att bry sig om på djupet, som inte bara är tomma ord. Det är inte poltikerförakt. Det är journalistförakt. Det är de som skapar så stora delar av vår verklighetsuppfattning, om hur vi ser på oss själva, våra möjligheter och förutsättningar, och varandra.

Är vi också ett hot? Är det så vi vill se oss, gör ni oss en tjänst i förmedlandet och granskandet?

Be aware! Och huk er i bänkarne! Hela svenska folket HOTAR att rösta nästa val! Vi vill delta. Vi vill få lov att känna framtidstro, trygghet och lycka! Vi vill inte skada varandra, utan tvärtom få betyda något för varandra!