Skyll dej själv, men glöm inte att tjalla

En gång sa Adam att det var Evas fel att han ätit av förbjuden frukt.
Och Eva skyllde på ormen.
Och Gud straffade dem alla tre.

Ormen skulle bli utstött och äta jord
Eva underkastad och ha smärtsamma förlossningar
och Adam få det allmänt småjävligt med kosthållningen.

Se mer i 1 Mos 3:12-19

Nu pågår debatten om mat och fetma och McDonalds, t.ex. här. Och det spårar raskt ut i det vanliga. Varför handlar inte människor efter förnuftet. Informationen är ju gammal och tydlig, så varför tar tjockisarna inte till sig den? Vet de inte? Varför leder inte kunskap till handling? E de tröga eller? Och skall JAG betala för det för uj vad det kostar samhället pengar.

Och jag säger som Gud. Låt alla betala. Straffa alla som har någon del i processen.

*De som föraktar tjockisar och lyfter fram smala ideal, de som uttalar och visualiserar sådant som man så gärna vill anpassa sig till att man lätt låter naturliga signaler av mättnad och hunger drunkna i de tårar man inte vågar gråta, den offentliga godisbit man inte vågar suga på och alla de individuella uttryck som man inte vågar leva ut.

*De som medvetet (för visst borde de också veta exakt vad de gör, all psykologi är ju entydig i att en människa vill/behöver bli sedd och respekterad för just det han/hon ÄR) gör sina medmänniskor så ledsna och osäkra att de faktiskt behöver trösten och den lugnande inverkan som maten kan ge.

*De som säljer mat som inte är mat utan tillsatser av saker som man kan vara olika känslig för, som våra kroppar har olika förutsättningar för att hantera.

*De som marknadsför saker så att man frestas att äta skit fast man inte vill.

*De som på något som helst sätt bidrar till att inte alla kan leva på sin lön om de går ner i arbetstid, vilket ju skulle ge möjligheter till en mer harmonisk tillvaro där man till exempel lättare skulle kunna planera sin kost, laga mat istället för att köpa usla halv/helfabrikat och äta så långsamt att man hinner uppfatta mättnaden.

*Eller de som skapar närliggande arbetstillfällen så att man kan jobba närmre sitt hem, så att inte 2timmar om dagen går till pendling utan till annat som man hellre skulle vilja. Att göra det man vill är ju otroligt hälsobefrämjande!

Det finns så många att straffa. Många att skylla på. Ingen människa är en ö. Så gör ingen till en ö. Isolera dem inte, öppna för din del i världen.

Fråga inte vad världen kan göra för dej, utan vad du kan göra för världen.
Fråga inte vad din medmänniska kan göra för dej, fråga vad du kan göra för din medmänniska. Allt det där...

Och visst bygger förändring på att man inser sina tillkortakommanden och vill göra något åt dem. Så jag skyller mig själv, dygnet runt, men jag anser mig i min fulla rätt att liksom urfadern och urmodern i vår västerländska kultur peka ut medansvariga. Vilka punkter på listan kan du bocka av? På vilka sätt är du skyldig?

Vi som är tjocka skyller redan oss själva. Vi bär skulden, skammen och vår nedsatta rörelseförmåga tungt på våra leder och i våra blodkärl. Vi straffar ut oss själva och vi betalar med det enda vi egentligen som människor har här på jorden, med våra kroppar.

De som kallar sig livsmedeltillverkare och livsmedelsförsäljare trots att de säljer dödsmedel och sockertillsatser som tränger in i våra celler från ett håll samtidigt som marknadsföingen attackerar på andra fronter. Hur lätt är det att veta vad man egentligen äter? Troligen inte helt lätt eftersom det ständigt är olika nya bud och Plus-Sverker och hans konsumentgelikar gång på gång får lyfta soptunnelocket. (tyvärr får man inte alltid sådan information om det som kallats mat förrän efter man har svalt)

Ingen är en sämre människa.
Vi är alla olika.
Och det är inte farligt i sig.

Om det inte vore för allt lidande som fetma innebär så skulle jag nästan undra om inte allt prat om fetmaepidemi är de som tidigare varit normalas skräck för att i en förändrad population plötsligt vara de onormala. Och jag kan förstå skräcken. Jag har levt den. Och lever den i viss mån fortfarande.