Mumsegumsan!

Ja här sitter jag med en begynnande hyvvä-värk. Aj aj
Det är spänningar som släpper.

Jag har äntligen tagit tjuren vid hornen och bett om tjänstledighet.
En dag i veckan i två månader.

Nu vore det väl självaste jäsiken om jag inte kunde ägna min pluggtid åt något annat än stressat tunnelseende och panikångest!

Det känns nästan lite som om jag lyssnat på vad jag behöver
och tagit hand om mig.
Som om jag faktiskt nånstans tycker om mig och skulle kunna tillåta mig att vara värd att må bra.

Men nu skall vi inte dra några förhastade slutsatser.

jag har inte bevisat att jag är värd ett jota innan jag blivit klar med den här utbildningen from hell (eller Borås, same shit different name)