Lyckan gäckar
Igår stod för första gången på 7 år ett par Jehovas utanför min dörr.
Den propre unge mannen frågade om jag ville finna lyckan. Och jag fascinerades över att de alltid hittar en fråga som man inte kan säga nej till, som säger att här är vi som vill det goda, som vill dej gott. och ändå vet man att de är försäljare, om de får min själ får Gud ett skäl att släppa in dem i himlen. Vad jag skulle få ut är mer oklart.
Nu kan man dock inte fråga en förälskad kvinna om hon vill finna lyckan, för jag kunde ju bara svara att den redan var funnen.
Men varför låta sig hindras av en sådan petitess. Vad bra, sa den unge mannen och hans like propre kollega bligade i bakgrunden, det är nämligen många som är olyckliga, känner sig ensamma och är oroliga för allt elände i världen.
När han sa det så kändes det som en snara om min hals. Går jag omkring här helt okritiskt självisk och är lycklig medan andra lider, dör i krig, torteras och svälter. Fy mig.
Som grädde på moset så ville den unge mannen nu gärna läsa ett bibelcitat för mig. För att jag skulle förstå vad lycka är EGENTLIGEN. Han läste ur bergspredikan om att lycka är att sörja och svälta, lida och torteras för sin rättfärdighets skull. Jag kände att jag delvis kunde förstå poängen för olycka är väl mycket att inte ha några känslor alls, att inte vara sedd, att inte veta om man är rätt ute. Många många har velat martyrskapet förmodligen för att det är en lycka att känna att ens liv har betydelse.
Det var nästan så att jag ville erbjuda den unge propre ett rejält kok stryk så att han skulle få chansen att komma närmre saligheten...
Jag gjorde inga invändningar och visade inga känslor när han sa att många hade svårt att förstå att detta kunde vara lycka. Jag gjorde heller inga invändningar då han sa att jag KOSTNADSFRITT skulle få två nummer av deras tidning där jag kunde få veta mer om detta med lycka.
De har skippat sina stiliserade bilder av ett illustrerat paradis, som alltid visade ett paradis jag inte vill komma till. De har börjat ta stiliga foton istället på människor och djur. Det om bilderna, texterna får bli toalettlektyr. För stunderna när man får sätta sig där och renas är emellanåt bland de de lyckosaligaste jag vet.
Lycka kan man uppnå på många sätt, om/när de kommer tillbaka kanske jag skall säga att jag läst texterna och insett att det inte finns någon större lycka än den man känner när man får gå på toa efter att ha varit rejält nödig. So help me God!
