Let it swing!

Nej nej nej, det ska inte alls handla om historien om Louis Armstrong hos skräddaren. Ni vet då när han blev tillfrågan om han skulle ha PTH eller PTV och han svarade Let it swing!

Nej det handlar om min dröm jag hade inatt.

Jag drömde att det var en dag då alla fick sjunga.
Jag gick av tåget som stod vid perrongen och lyssnade till musiken.
Nynnade med och tog ett par danssteg.

Det var många som satt kvar i tåget.
Och jag misstänkte att de inte vågade leva.
Och jag hoppades att de skulle stanna därinne
osedda
för ute på perrongen skulle de förstöra stämningen för oss andra.

Vi var inte så många.
Och efter ett tag insåg jag att jag var den enda som var vit.
Vi log mot varandra när vi möttes längs perrongen, diggade lite med gungande huvuden och gnolade med allt mer känsla, glädje och inlevelse.

Tillslut låg jag på knä och sjöng ett riktigt R'n'B solo med skrapande brösttoner. Blundade och lät hjärtat riva av sin blues.

När jag tittade upp igen var Satchmo himself där och gav mig en hand upp. Och Aretha Franklin strålade mot oss och sa till Satchmo:
- Now I understand why you love her so much!
Och både han och jag bubblade tillbaka
- Me to!

Jag vaknade i samma andetag.
Noterade genast likheterna mellan Satchmos godmodiga trygga famn och pågavännens
Men insåg framförallt att detta är den Linda jag älskar.
Det är så jag skall leva för att vara i harmoni med mig själv.