Leka med maten

Plötsligt har jag det senaste året eller så börjat att laga mat.
Matlådor som är helt OK.
Kanske tillräckligt OK för att jag skall sluta säga att jag inte kan laga mat.

Kanske har mitt kassa självförtroende att göra med att andra runt mig alltid kunnat bättre. Mamma, pojkvänner, vänner och ...tja... mormor skall vi väl inte ens nämna i det här sammanhanget.

Mina maträtter blir aldrig likadana.
Äter du rödbetor undrar de i lunchrummet.
Ja och nej, det är köttfärssås, sen slängde jag i lite rödbetor, spenat, kikärtor, ingefära, majs och vad jag nu kan ha haft hemma för tillfället.

Emellanåt funkar köttfärssåsen riktigt bra.
Då får man passa på att njuta för det blir aldrig likadant igen.
Och så får man aldrig aldrig glömma att kalla det för LINDA-KÖTTFÄRSSÅS när man skall bjuda andra för annars sliter de sitt hår i förtvivlan över att det varken smakar eller ser ut som de är vana vid.

När jag ser människor som följer recept så blir jag nästan ARG.
Jag vet inte vad felet är för de är ju själva nöjda och resultatet är inte heller att klaga på. Det är nog bara den där bristen på initiativförmåga och rädslan att göra fel som stör mig. De kan se ut som de är nära hjärtinfarkt när man föreslår någon ingrediens som inte stod på pappret.

Men nu har jag börjat ana något.
Man kan ha kokböcker utan att följa dem, bara låta sig inspireras av dem!
För mig är detta revolution.

Jag trodde att jag först skulle traggla med recept tills jag kan dem utantill och då kan baka på en höft. Och bakning är väl det som känns svårast att bara leka med för man vet inte vet inte och vet inte i timmar och sedan tar man ut det ur ugnen och då vill man gärna att det skall ha blivit nått av det.

Matlagning är ju mer hopkok, lek och fantasi utan att något annat behövs än lite mod i slev och fyllda skafferi.

Jag tror jag skall skaffa ett par kokböcker på bokmässan nästa helg.
Känner mig inspirerad helt enkelt!
När jag blir stor skall jag bli duktig på sån't här,
och kanske inte fullt så stor...