home sweet home

På t-banan hem glider pennan i torrbloggarblocket.
Det finns så många tankar och känslor som ännu inte sammanfattats i en berättelse. Som ännu inte funnit mina ord. Som ännu inte är medvetet mina. Jag skriver för att finna mig i mitt liv. Och finna livet i mig.

Det skall vara rimligt
Det skall vara konsekvent
Det skall gå ihop
Det skall spela roll

Och jag kan banka och banka
vid mitt gränssnitt mot omvärlden
men det är ändå inte så

Det är orimligt
och inkonsekvent
Det går inte ihop
och till råga på allt så behöver vi känna att det spelar roll

Beror det på att det system vi bygger upp är så i otakt med vår natur
som ett utlagt nät över allt vi längtar och känner.

Lyft bort allt det som skymmer mitt hjärtas väg
Allt det grus och brus
som stör sikt och färd

Tvinga mig inte till det jag inte är
Rör varsamt det nära
och känn lönndörrar öppnas, spöken fly och moln skingras

Lev inte för evigt
det är ej din lott
Att leva nu
det räcker gott

I det ögonblick som närvaro finns
finns den evighet som universum alltid minns

Lev ett sådant ögonblick
och du har levt allt
Bara var där
oavsett känslornas socker och salt

Flyg och fascineras
Lev och inspirera
Gör och transpirera
Skratta, gråt och inte mera