Berör mig

braskande rubriker
klubbas in i mitt medvetande

kräver av mig
att bli berörd

så här ond är världen
så här hotad är jag
så här sjuk kanske jag är EGENTLIGEN, utan att veta om det
så här kan jag välja smart
det här måste jag läsa för att kunna välja på ett sätt som gör att det skall gå mej väl och jag må länge leva i mitt land.

sitter på tunnelbanan till jobbet,
läser om en mor som mördats och en dotter som våldtagits

eller är det det jag läser om?

oftast är det utredningsmänniskor det handlar om
utarbetade arbetsmetoder, processer, praxis och rutiner
hur det förfarandet går till

och journalister som inte riktigt kan förmedla
kanske inte själva vet
inte hinner

Vad är det som mellanhanden till informationen anser ligger i mitt intresse?

Att bara veta om det?
nån dog
nån kränktes och skadades just då hon skulle börja blomma.
ett startskott för bearbetning och lidande, sorg och saknad

och nån som kanske kanske känner skuld.
nån som även gjort sig själv olycklig

på vilket sätt hjälper mig sådan kunskap att förstå och förhålla mig till världen?

TT-artikeln citerade någon i polisarbetet säga:
"- Det är en tragisk händelse!"

Ja...?
Det känns som ett handfallet understatement.

Hur löd journalistens fråga? undrar jag.
Vad var han/hon ute efter att fånga med den meningen.
Det avtrubbade lyste alltför tydligt igenom.
Den tveksamma fasaden av engagemang rämnar.

Som att det är det är distans jag skall känna
Det som är den stora grundlagskyddade rollen som dagsjournalistiken har.
Som att jag skall få hjälp att värja mig.
Att bli avtrubbad.

elände och lidande
kommenterat med ett enkelt:
- typ trist

Och min ständiga fråga är
varför lyckas jag inte bli så där blasé som det förväntas av mig?