Tröst och styrka
"Syftet med skapelsen var att vilja uppleva sig själv. Genom att skapa saker som inte var som kärnan kunde den se på sig själv utifrån. Om man är Kärnan själv kanske man skulle veta vad man var, men man skulle aldrig riktigt förstå det, aldrig känna det. Det finns ju inget annat att jämföra med. Om du vore helt isolerad från allt annat, skulle inte du heller förstå vad du var, mer än att du existerade.
Vad är då målet med allt detta? Jag hör redan många läsares agg när jag säger det; det finns inget mål, och således ingen stor mening med universum. Universum försöker inte uppnå något, mer än självkännedom. Allt som existerar är en verklig lek med skapande tankar.
För många innebär denna sanning en enorm tomhet, för andra en oerhört stor frihet. Jag föreslår att du går över till det sistnämnda. Vad innebär det att universum saknar mål? Det innebär att ingenting du gör kan vara dåligt, ingenting kan vara slöseri med tid. Gud kommer aldrig någonsin bli missnöjd med den du är. Gud kommer aldrig någonsin bli arg för någonting. Det finns ingenting att bli arg för nämligen när man saknar mål. Det finns ingenting som kan hota Kärnan, därför kommer den aldrig reagera på ett sådant vis. Det innebär total frihet! Frihet att välja…
Jag brukar följa ett exempel ur boktrilogin Samtal med Gud. Där jämför Gud universum med en CD-ROM. Han säger att universum är som ett spel; alla möjliga framtider existerar redan på skivan, allt är förprogrammerat. Det vi kan göra när vi spelar är att välja vilken framtid vi vill se. Man kan spela hur man vill, ingen blir arg för att du förlorar, ingen tycker att du är elak för att du spelar som du vill. Vi kan se vår inkarnation som ett spelliv, förlorar vi säger spelet ”Game Over, vill du spela igen?” Skillnaden är bara att spelet aldrig någonsin kommer att sluta.
Se till att sluta söka efter meningen med livet, och börja skapa den! Vad vill du att meningen med ditt liv ska vara? Vad väljer du för anledning till att du är här? "
En text som jag fann här.
Klokt tyckte jag.
