Stress och imperfekt

Hej hej
Nu är det lördag och tillbaka i höstrutinen
Dvs att lördag = pluggdag.
Men jag vill plugga på heltid för detta är stressigt och när jag tänker stressat så kan jag inte tänka alls. Att tänka långsamt och ha tid att ta ut svängar och låta tankar begrundas och landa ger något helt annat. Detta är faktiskt rätt blä. Jag vet att jag sagt det förrut, men det tål att sägas igen. Detta är faktiskt BLÄ.

Men men man kan ju inte alltid vara ung och ha livet framför sig.
Och nu som 30+ så översköljs jag ständigt med tankar på vad som hade varit roligt att veta tidigare, till exempel hur bra jag hade det när jag var heltidsstudent. Inte sjutton hade jag kunnat ta till mig det då - för då hade jag ju inte detta att jämföra med, men i alla fall.

Kanske kan jag ta mer tjänstledigt om det funkar med min nya inneboende.
hon lämnade grejer igår och vi fick setts för första gången och säkert i nästan 20 minuter. Så det är bara ett första intryck so far. Hon verkar bra.

Enda invändningen så här som kan få alla chanser att motsägas är att hon är så perfekt. Hon är vacker, ung och smal. och jag känner mig så imperfekt att jag riskerar att bli föraktfull för att dölja all min molokenhet och skam över mitt eget bullrigt och bylsigt dallrande jag. Jag skall försöka med alla krafter - och jag vet att jag kommer att klara det - att lägga den känslan hos mig och inte hos henne!