Som en satelit, satelit o o o

Så flyger min uppsats-frågeställning just nu omkring.
Högt i det blå!

Jag hoppas att den snart går in för landning
för jag vet inte hur mycket bränsle som finns

Men jag tror inte jag behöver oroa mig.
Dels så finns alltid en reserv att ta av och dels klarar man det man måste klara.

Utöver dessa empiriska fakta så finns tyngdlagen som säger
"Ner kommer man alltid" i godmodig ton.

Kruxet om jag skall likna min frågeställning just vid en satelit är att de är utanför atmosfären och dras inte självklart mot jorden. En hel del försvinner utom mänsklig kontroll och förvandlas till bortglömt rymdskrot, som säkert likt en detalj i en deckare kommer få näst intill avgörande betydelse nån gång längre fram. Så jag tänker följa min suddiga frågeställning med blicken dag och natt tills jag har den tydlig och tryggad. Var så lugna. I den här deckaren skall ingen ens behöva dö!