Onsdag och nedräkning

På måndag vänder jag hemåt igen.
Om det nu är hem eller bort jag åker då vet jag inte riktigt.

En cirkel slöts i lördags,
då den tredje faktorn inföll
då åt jag nämligen wienerbröd med chokolääääd i mitten
innan dess har jag under tiden hört om tullarsläktingar och lunchat med Ullabella.

Igår gjorde jag den klassiska alkoholinköpsresan till Helsingör
och över huvud taget börjar det dra ihop sig.

Jag inser att jag inte klivit in helt och fullt i allting här.
Men det känns OK
för det hade varit overkligt om jag gjort det också.

Detta måste inte gå på en kvart.
Särskilt inte detta med att göra boendet till VÅRT
dvs MER MITT.

Jag har varit här i 6 veckor och jag har fått en känsla för huset, läget, folket, samhället och omständigheter, sammanhang och förutsättningar.
Och det är väl precis det som jag kunde hoppats och begärt.

Utöver det så har det fungerat bra att vara sambo
igen - för min del
och för första gången för honom.

Och det är ju stort i sig.

Vi fungerar oerhört bra i en vardag
och det missnöje och förtvivlan som jag kännt emellanåt är sådant som är JAG att känna, det har förstås att göra med att jag saknar sådant som är MITT, jag saknar mina vänner, jag tycker saker blir bökiga för att de inte är som jag är van vid, att jag varit lite utelämnad till sommarsambon eftersom min egen verksamhet varit så låst, att han jobbat och haft en pågående vardag som kräver saker av en, och att jag hatar mig själv för att jag är mänsklig i min pluggförmåga, och jag har faktiskt inte haft särskilt mycket ledig tid eftersom jag ju pluggat 5-6 dagar i veckan.

Längtar efter ledighet!
men kan inte riktigt unna mig det och njuta förrän jag fått nån rätsida på pluggeriet.

Även om jag inte varit en mästare i koncentration varje dag och varje ögonblick så har det verkligen varit en gåva att kunna vara här.

Jag ser att jag velat göra mer här också, sådant som jag sett skulle behöva en städning och sådant som skulle behöva målas och lukas, testas att möblera om osv osv. Men det måste vara OK att jag inte haft den tiden.

Jag har också oändligt kvar att se i trakterna här.
Till exempel har jag ju sett Ven på håll varje dag,
men det är en av de utflyktsmål som vi insåg att vi får skjuta på framtiden.

Ikväll skall vi till Fredriksdal och se Eva Rydberg som axlat Poppe-buskisen

Imorgon blir det plugg medan sommarsambon vittjar rusor,
på fredag får jag också tillfälle till plugg för då skall han och hans festkommittévän fixa inför lördagens heldags-sommarfest som inkluderar lekar och tävlingsmoment, poängpromenad och en milslång snitslad bana med många vätskekontroller och ja, jag vet inte vad. Det hela är mycket hemligt, men att döma av deras glittande blickar och leenden när det kommer på tal så finns det en hel del saker som är roligare att vara åskådare till än att göra.

På söndag räknar jag inte med att göra nått annat än överleva och möjligen vara lite social med övernattande. Behöver packa också...

På måndag öppnas ännu en gång dörren till en verklighet och när jag framåt eftermiddagen kliver av tåget i Stockholm så tror jag att jag kommer att förstå barnen som klev ut från Narnia mycket bättre.