Obekväm

Känner mig så obekväm sedan jag kom tillbaka till stan.
Obekväm i hela mitt jag
och varande.

Hämtade just kort från sommaren
och det är precis så bedrövligt som det känns,
inga små schyssta fodral till mig i höst alltså
utan mer överslätande byls
och det känns inte bra
inte när det är av den anledningen.

Min kropp är i vägen
och min reaktion är inte förnuftig
jag blir lika sötsugen som ledsen och orolig när jag tänker på det.

Skall jag se mig i vitögat?
Skall jag se positivt och framåt?
Eller kommer jag fastna med blicken mellan valkarna...

Och aldrig hitta ut igen