Kämpa inte, bara bli som mamma och pappa

Igår

1. Fick en förfrågan om en artikel som skulle vara skriven av författare X om person Y. Och jag sökte och sökte. Men lyckades inte göra det utan att bli nyfiken på person Y. Jag insåg att jag älskar mitt jobb, men att jag förmodligen är i helt fel fålla. Jag FÅR inte begeistras av innehållet, jag skall inte börja brinna av nyfikenhet och ha en forskar-ådra pulserande i mig. Jag skall hålla mig distansierad och se ämnets uppbyggnad och informationsfinnandets strukturer.

2. Jag pratade med mamma i telefon. Beskrev lite om svärmors hönsmammestil. Och mamma kände igen sig och jag med. Jag kommer bli precis som du, mamma, det är lika bra att ge upp allt annat! Och det kunde varit värre!! :)

3. Jag pratade med pågavännen i telefon. Berättade om jobbsituationen i punkt ett. Och han sa att man väl kan forska i Skåne också, bara så att jag kan kombinera mina vägar med hans även framöver och även om jag slår över. Och visst finns det väl sådana möjligheter kan jag tro, men själva grejen som är stor för mig är snarare att jag hela mitt liv försökt undvika att bli forskare. "Att bli som din far" sa pågavännen. Och javisst, det är precis det det handlar om. Men jag skall kämpa emot ett tag till!