Inte bättre är OK?

Det har alltid låtit så grått
när jag hört meningar som att :
- det får bli som det varit
- man skall inte lära gamla hundar sitta
- det är för sent nu

Att inte vilja mer
är för mig tätt förknippat med att lägga sig ner och vilja dö.

Att nöja sig
är förknippat med flathet och lathet och stagnation och trööööööööökigt

Självkännedom känns som en nyckel att öppna dörrar med här i livet,
men var enda gång jag finner en nyckel
så ser jag alla lås den inte kan användas till
och alla andra nycklar jag behöver erövra.

När jag finner ord att formulera en egenskap jag har
så som härom dagen då jag återfann min kännedom om att jag är en person som oftast tar ett steg bakåt när jag känner mig osäker,
Så insåg jag också att jag varje gång jag kommit på att det ÄR så,
i nästa andetag tänkt att jag får jobba på att bli mer framåt.
Kliva in mer, ta för mig.

Och när det kommer sådana där osäkerhetssituationer
är ambitionerna höga som bara den.
- Denna gången skall jag vara käck!

Men jag är inte käck i sådant jag tycker är lite småläskigt och främmande.
Jag är tyst som en dö ål
och det dröjer
tills jag kännt mig för om situationen innan jag "käckar te mej"

Och idag har jag bestämt mig för att jag INTE skall "jobba på det"
inte förändra det.
utan att det är Ok
och att det får vara så.

Det har hänt att människor ändrat sin bild av mig efter att ha lärt känna mig bättre, men det betyder inte att jag inte kommit till min rätt, det betyder egentligen bara att den personen hade något som den behövde lägga åt sidan innan den kunde se vad och vem jag är.

Det måste bli OK att jag inte är bättre,
att jag inte på stubinen älskas av alla.

Sanningen är ändå att jag fungerar socialt i det stora hela
och det är en gåva inte bara att nöja sig med
utan också att uppskatta.

Har träffat lite barn i helgen,
bland andra en oändligt söt och charmig
och en lite butter och inbunden som var svår att få kläm på
Och det är inte tal om saken att dessa två kommer att möta olika världar bara de visar sig.
Och min värld har alltid varit välkomnande
och det är faktiskt både ett tecken och ett bevis på att jag kan tillåta mig att vara just som jag är.
Det fungerar helt enkelt.
Det ger mig det jag vill ha av sociala möten.

Det kanske kan vara bättre,
men detta är jag och det är OK!