Inom mig

Det är hösttermin på G.
Det är vardag
Det är tillbaka till Stockholm
och det är såååå mycket jag vill.

Jag vill ut
Jag vill se La Strada som regnade bort för mig i lördags.
Men det hinner jag nog inte,
iallafall så har jag behållningen kvar av repliken:
- Vi kan väl vara vänner och uppskatta varandras olikheter. Jag uppskattar i alla fall väldigt mycket att vara olik dej!

Jag vill se rätt många filmer,
jag vill gå rätt mycket på teater
jag vill åka rätt ofta till Skåne
och jag vill plugga heltid
och jag vill bli så uppslukad av jobbet så att jag med glädje jobbar över varje dag.

Min vilja leder mig hemmifrån.
ut
ut i världen

Men vad jag behöver är inte att vara utom mig. Det som spritter i kroppen är inte rastlöshet som skall snurra igång alla hjul igen. Det är livet jag känner.

Jag lever
och det är bara sååå gott.

Jag tror alltid att om jag skall bli inom mig istället för utom mig,
så måste jag samla mig.
och det låter så begränsande.
Jag vill flöda
jag vill leva över alla breddar
jag vill pulsera natt och dag.

men jag orkar det inte.
jag är kanske inte skapt för det.
Jag är trött.
Jag vill hemma-pula en liten stund
ett par timmar om dagen bara.

Men ikväll är det fotboll på Råsunda
och imorgon kommer mitt hjärtas glädje
och på fredag åker jag till Göteborg.
Sedan kanske ett gäng hemmakvällar kan komma på tal...
om det inte vore för...

... listan med allt jag vill dyker än en gång upp i mitt huvud.

Det är som att jag inte hinner leva
för allt jag vill uppleva.
Det är ju inte klokt.
Liv är ju en tid på jorden
Om jag lever som om den inte räcker så kommer den inte göra det...