Det är inte ordning som ger frihet

Jag tillhör de håriga. Om jag inte med alla medel motverkar min natur så ser jag ut såhär.

Egentligen finns det en skala från de som inte ens har ögonfransar till de som är helt täckta med undantag av handflator och fotsulor. De allra flesta är mittemellan. Som kvinna skall man gärna ha långt hår på huvudet och långa ögonfransar resten kan kvitta och som man är det tillåtet att vara lite närmre den andra änden av skalan.

Det får mig att undra.
Våra bilder av verkligheten är inte något av naturen givet.
Vi försöker skapa ordning i kaos.
Istället för att se det som det är
Ta det som det är
Och se det som att det kaosiga är granne med Gud
och gör oss friare
och kanske starkare i det som vi är, kan och har.

"Skäggiga damen" må vara ett undantag,
men med tillräckligt många undantag är det inte längre någon regel om att kvinnor har hårlösa ansikten kvar.

Alla vet det.
Håret växer oavsett ideal och verklighetsstereotyper
Helt oprovocerat naturligt och ofrivilligt kommer det växandes på massa kvinnor världen över. Bikinilinjen börjar inte av naturen 1cm från mittskåran, och hår växer där det själv behagar.

Men ÄVEN om jag vet det, hårsäckarna är en del av min kropp och mitt jag,
så KÄNNER jag mig ändå ofräsch när jag inte haft råd att vaxa benen regelbundet, inte hållt efter ögonbrynen och hugaligen för all annan onämnbar hårväxt.

Det är inte bara att låta det växa,
motviljan mot det och känslan av det okvinnliga i det
sitter djupare än hårrötterna.
Och mina sitter rätt djupt...

Jag behöver de tydliga klassifikationerna,
tror att jag skall bli stark, trygg och lycklig av ordning.

Och störs när jag inte kan klassa in mig i den klass jag vill platsa i.

På samma sätt som jag noterat att jag störs när jag inte kan klassa in andra, mest tydligt när jag får fundera över om någon är man eller kvinna.
Även om jag absolut inte vill att det skall spela någon roll, så kan jag ändå komma på mig med att glo och leta efter tecken på det ena och det andra i nån slags frenetisk strävan efter en tydlig verklighet, en som är strukturerad betydligt striktare än den glidande skala som EGENTLIGEN råder.