Som en plan

Jag klarar inte att tveka och tvivla längre.

Att sova bredvid mannen som låter som en blandning mellan orch och gremlin på nätterna kanske bara kan låta angenämt i en djupt förälskad kvinnas öron,

men hur skall jag nånsin kunna vara hemma
nånannanstans
nu när jag fått vara i hans armar?

Samtalen har inletts på allvar.
Vilka möbler vill jag ta hit,
hur kan vi göra om så att det blir VÅRT.

Allt är lätt när jag är här.
Undrar hur det känns när jag kommer hem om 4 veckor
och inser att det OCKSÅ är hemma.
Jag skiter i det just nu,
men visst räcker det med en mänsklig näsas begränsade spårförmåga för att känna doften av
PROBLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄM