En kommentar med ett tips

Fick en kommentar på ett tidigare inlägg och tyckte att det var ett spännande tips där. En särskild site för i-landsproblem i Sverige där vi alla kan hjälpas åt att samla in problem som en stor del av våra medmänniskor skulle vara lyckliga om de hade!

Kanske kan det också leda till nån lösning av dem?

För mig känns det som om hela min blogg kan sändas in dit.
Om jag skall relatera det jag grubblar och våndas över med de viktiga frågorna i världen så är det inte klokt hur mycket energi som läggs på bagateller.

Som nu när jag sitter i en annan del av Sverige där jag hyfsat förstår språket och där jag välkomnas och där jag genom en enda kontakt fått en väg in till öppna armar av rätt många människor. Jag kan åka tillbaka, jag kan kontakta alla mina vänner och min släkt. De lever. De är inte under allvarligare yttre hot som hotar deras existens eller hälsa än att de kan skratta och gå på bio eller äta sig mätta. Det finns egentligen inget som helst problem, mer än att jag ser att jag har ett stort steg att ta framför mig. Men människor har kastat sig/kastats in i ovissare framtider än så här och överlevt så varför börjar min mage kännas katarrig över så här lite?

Lite kan jag nästan känna mig arg över att behöva sätta hela mitt ego i ett större sammanhang. Så stora sammanhang att jag knappt blir viktig över huvud taget. Jag vill betyda något och jag vill kunna slänga mig mellan klädvalsångest på morgonen, krav-märkt kontra plånbok på dagen, diskussioner om världsproblem under middagen och sedan sova gott på natten.

Jag lever i den värld jag lever, i det land jag lever och jag fattar inte varför jag över huvud taget hamnar i försvarsställning över det... Jag kan leva och vara och ändå vara öppen för att bry och engagera mig. Det finns ingen motsats...

Samtidigt kan jag inte säga att det är energier och tid från olika konton, för jag tror inte på sådant dribblande. Sannningen är att det är en prioriteringsfråga vilka problem man vill anse att man har och vilka man vill lägga energi på att lösa. Jag vet inte hur medvetet jag gjort mitt val, men tanken är hela tiden att så fort de små är lösta skall jag ta tag i de stora... Så fort de närmaste är lösta och marken känns säker under mina fötter så skall jag kasta mig ut i de stora.

Idag när jag slog på datorn och såg nyheterna så kände jag ett yttre hot även mot mig. Hur har de kunnat rymma? Var är de och vem kommer att bli dödad under denna jakt? Jag kommer låsa ännu lite noggrannare om mig idag. Hur kan jag annars lösa risken för mitt väl och ve?