Banalt grundmurad

Igår murade jag pågavännen och hans sommarjobbare.
Roligt det måste vara att ha ett sommarjobb där man kan se resultatet sedan.

Mina sommarjobb var i sjukhuskök och det finns många timmars arbete som gått ut på att placera mat på tallrikar som sedan kom tillbaka för diskning. En viktig uppgift, ett fortlöpande bidrag i tanken kring att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva. Och man kanske kan komma på andra ord som får det att bli vackert på nått sätt, även om det man minns mest är alla andra sommarjobbare och saker som gristunnorna med all mat som blev över.

Svägerskan ringde: Murar Linda!!!!!?????

Och det var första gången jag murat nånsin så det var inte konstigt att det fanns en förvåning på det sättet. Men ändå kunde jag tänka tanken på hemvägen kring de olika uppdragen som förr var mer självklart vem som skulle göra. Det finns sådant i en familj som bara skall funka och som framstår som illa när det inte gör det. Och så finns det det där lilla extra. Det som i grundboken räknas som en kvinnofälla att mannen betalar lånen på huset och kvinnan matkontot och när det går åt pipsvängen så har huset hamnat på den ena och det löpande blir värdelöst.

Jag vill skapa bestående värden! Jag vill mura, hamra och spika.
Jag vill bidra och växa. Jag vill vara tillsammans och dela.

Berättade för föräldrarna igår att jag murat.
Oj, sa mamma, vad har du murat för nånting?
Jag murade en.... fyrkant, sa jag.

Och pågavännen som satt bredvid mig bara vek sig.
Och det blev klart för mig att jag vill mura på en dröm
jag är delaktig i.
Jag vill förstå.

Inatt drömde jag att vi var med hans vänners familjer på semester.
De hade husvagn, men vi murade vårt övernattningsställe. Praktiskt! :)