Allt är inte övergrepp? väl?

| | Comments (2)

Förundrades när jag läste artikeln om flickan som omhändertagits för att hon berättat att det fanns porrtidningar hemma.

När jag var liten bodde det i mitt område en pojk som hade ett gömställe med tidningar i trädgården. Han cyklade runt när det var pappersinsamling och letade. Och det var kittlande spännande den gången som vi var ett par stycken som snodde ur hans förråd. Det var så märkliga saker som människor kunde göra med varandra när de var nakna, långt ifrån de pedagogiska befruktningsböckerna och den sexualupplysning som sedan kom i skolan.

Jag har aldrig tänkt på att hans hobby var tecken på att han skulle varit utsatt för något. Det är klart att det var ett något egenartat beteende som man reagerade på som udda, men mest tyckte jag som sagt bara att det var snuskigt *fniss med stora ögon, liksom*

Jag vet att min mamma pratade med hans en gång om detta. Och att hans mamma sa att han inte fick lov att ha tidningarna hemma/inomhus och det var den familjens markering i porrfrågan.

En nyfikenhet finns nog inom normalvärdena för mänskligt beteende, även hos barn - ja särskilt hos barn - annars skulle de flesta av oss aldrig lära oss vare sig gå eller läsa eller åka buss och allt vad nu är som man lärt sig här i livet.

Jag är helt med på att porrtidningar inte ger den bästa verklighetsbilden av hur ett möte mellan två nakna människor är. Men likafullt så tror jag inte att man behöver ha varit övergreppsoffer för att veta att man efter ett sådant vindsfynd, sitter på en guldgruva av sådant som polarna kan vara nyfikna på.

Jag tror inte att allt är övergrepp.
Men eftersom en del är det,
och detta trots att jag inte tycker att det borde förekomma alls,
så skall man kanske utreda allt.

Det blir bara lite svulstigt om det är så att det som skulle kunnat vara en pinsamhet för ett par föräldrar gentemot andra föräldrar och dagispersonal istället leder till något så traumatiskt stort som omhändertagandet av ett barn.

2 Comments

Carina said:

Synd att artikeln inte var längre. Men spontant känns det bara som att - NU har det väl ändå gått för långt?!?!?!?! Herregud, isåfall hade rätt många ungar varit utsatta när jag var liten. Typ varenda kille som hade koja i skogen (dit vi flickor smög när de inte var där förstås). Eller min kompis som visste var hennes pappa hade gömt sina och som vi brukade titta i och fnissa åt. Eller min bror som gömde sin under farstubron och lät hela kvarteret få titta i den. (Och alla vuxna visste att den fanns såklart, men ingen sa något, för sånt där hör ju liksom till barndomen)

För att inte tala om dem som cyklade till soptippen och drog hem berg som de "sålde" i utbyte mot godis, bokmärken och annan hårdvaluta.

Jag undrar vem som anmälde det hela (i artikeln)?

Johnny said:

Jag hade också en gömma - långt som fan hemifrån. Jag hade dem under en sten och regnet var min största fiende. När jag tänker tillbaks till den tiden så är det inte tidningarna jag minns, utan spänningen som omgav hemlighållandet av dem.

About this Entry

This page contains a single entry by Linda published on July 22, 2004 10:07 AM.

Märkligt was the previous entry in this blog.

Buä! is the next entry in this blog.

Find recent content on the main index or look in the archives to find all content.

Powered by Movable Type 4.01