Poesi och harmoni

När det blev två två
och vi kände att andra får tro vad de vill,
då var det lätt att le åt misstankarna.

Ett självförtroende i att ryggen var fri
gjorde att det var ROLIGT att det blev just två två,
inte bara i ren skadeglädje
utan också i just det att det provocerar en del
samtidigt som man själv kände en total trygghet.
Det var inte längre en regngrå värld,
utan en färgglad (röd, vit, blå och gul) bland vänner
och brödrafolk.

Sport är det största som finns.
Det ger tillgång till alla känslor av samhörighet.
Glädje, ångest, spänning, ilska och lycka.
En känslo-färgskala också
(i rött och vitt och gult och blått)

Det var ingen njutning att se matchen.
Det fanns ingen trygghet medan klockan tickade.
Men efteråt,
en uppfylld dröm,

ett fånigt leende så som bara ett klimax kan ge en...

Och det var med harmoniska sinnen som poesi skapades då vi skildes åt i sommarnatten:

Hejdå
två två