Bekräftelse lindrar

Fick höra att en kompis berättat om mig för någon annan.
Sagt att jag träffat 15 nya personer på midsommar (känt bara värden)och fått reaktionen:
- Modigt
Sagt att jag efter 3 månaders distansförhållande med 5 helgträffar åkt ner för att bo ihop i 6 veckor, och fått reaktionen:
- Modigt

Men förrutom modet, som värmde,
för modig är något jag vill vara. Levnadsmodig.
Så kom också kommentaren att den här killlen tyckte att det om det varit han kanske skulle kunna bli FÖR MYCKET, så att man efter att ha haft det så intensivt bara beslutar sig för att skita i alltihop.

Detta fick jag höra i måndags när jag i princip kände att jag var i beredskap att kolla med SJ om hembiljetter. Att få en bekräftelse i att ens känslor är OK och nått så banalt som normala lindrar.

Ännu en gång kan jag önska att jag kunde ge mig själv den bekräftelsen.
Nu känns det stort, men slumpartat, att den dyker upp från andra,
ofta just när jag som mest behöver den. Ibland senare...