nina nina ninana ni nanananana...

Veckans boktips:
Om du skall skriva uppsats, eller håller på att skriva uppsats, lägg en dag på den här boken. Den är guld!!

Med enkla knep och uppgifter får man snabbt kläm på vad sjutton man håller på med. Och med det så är ju dagen räddad för visst är det den förvirring som man känner i kunskapsprocessen som ger den största ångesten, i kombination med tidspress så är den ju gynnsam för Losecfabrikanter också, men framför allt så är det i alla fall så som uppsatsarbete har fungerat för mig, att jag haft ångest över att jag är så förvirrad för att jag inte fattat att det hör till.

Det är ett så annat slags arbete än allt annat man gör. Man kan aldrig veta om man gjort 5 eller 50 % av jobbet. Det är svårt att skapa sig en egen struktur och att ge sig uppgifter att bocka av så att man nånsin kan känna att man är lite duktig och har fått gjort något. En till synes meningslös dag idag kan vara det som avgör att en tanke faller på rätt plats i strukturen om en månad. I en tid av effektivitet före bildning är uppsatsskrivande som den värsta av mardrömmar.

Men ångest är en sällsam krydda, har man bara kokat sig i den tillräckligt så att man uppnått den där möra "nära döden"-konsistensen så är det bara befrielse, ljus och frälsning som väntar, men visst känns det som en vandring i jämmerdalen och som att den ända trösten i det tröstlösa, är livet efter detta.

Kanske kan man läsa Moseboken med en helt annan förståelse och behållning efter denna D-uppsats...