Ler lite skamset

Inser att poängen inte alls är att jag är rädd för deras fördomar om mig.
Saken är istället den att det är jag som blivit varse om mina egna
- om dem.

Och när jag sett det,
försöker jag le genom skammen.
Och förbereda mig för ett öppnare möte.

Och Cohens textrader tonar smeksamt fram genom min otillräcklighet:
"There'e a crack in everything, that's how the light gets in"