Hem och annektera

Strax lämnar jag jobbet för städning städning, tvätt och ytterligare städning.
Stammarna är bytta. Jag har vatten i köket, kakel i badrummet och en toalett man kan spola. Förmodligen har jag lärt mig en massa på detta och på så sätt TJÄNAT på det, men det känns som att det jag fått mest av är dåligt humör.

Det är nog egentligen inte faciliteternas frånvaro som stört mig mest. Tvärtom så tyckte jag att det kändes mycket märkligt att stänga en dörr om mig när jag invigde nya toan och att höra vad som hände i andra änden tyckte jag också var konstigt efter veckorna med torrtoa. Kanske har jag med stambytet fått uppleva den där frihetskänslan som bara en potta mitt i rummet kan ge.

Ja, det skulle man kunna leva med. Men allt damm, att inte kunna gå barfota. Att inte kunna göra vad jag vill i mitt eget hem. Nu skall jag feja varje centimeter och därigenom erövra och vinna tillbaka hemmet. Har aldrig sett så här på städning tidigare, men det är verkligen ett sätt att få kontroll, struktur och makt över sin tillvaro. Jag hoppas bara att det är lite ny makt som behövs för att återskapa ett leende på mina läppar. NÅGOT måste i alla fall hända. För den grinighet som jag känner nu den orkar jag inte med. Jag varken accepterar eller tolererar den.

Och därför skall det bli gott att åter kunna sätta upp den fina tavlan efter mormor på väggen igen, med snirklig ram och rosor i hörnen manar den i all enkelhet:
Var vid gott mod!

Och det känns som en stridslur i mina öron:
Dags att ta upp mina städredskap och gå till attack.
Jag skall få ett hem igen ... and I will call it MINE!