Egentligen utan att steka bacon
Ordflöden kan vara en fröjd, information en lycka.
Men enkelhet ger tydlighet.
Ger ett lyft åt det som skall lyftas och prioriteras.
Ger bra kommunikation och givande relationer.
När jag gick på gymnasiet sa min svenskalärare att man skall låta orden svalla när man skriver uppsats, sedan skall man "steka bacon". Stryka allt det oväsentliga och få fram den smakrika essensen i det man vill förmedla och få sagt. Det som kanske bara blir hälften så omfattande som det rå(bacon)material som man inledningsvis hade skapat.
Jag tänker på ordet egentligen,
det smyger sig på hela tiden, obemärkt som en skugga.
Det finns där och provocerar och skapar en otydligare verklighet.
För det borde osas bort under närmaste köksfläkt,
i alla fall om man vill uppnå ett sant och sunt liv och leverne.
Egentligen har jag inte råd...
Egentligen skall jag inte ha en tårtbit till...
Egentligen skulle jag träna för att rensa ut stressen ur kroppen...
med det där egentligen öppnas för ordet men
... men jag vill så gärna hänga på och öla
... men det är ju så gott
... men jag vet inte om jag har tid.
Med en frånvaro av ordet EGENTLIGEN så skulle man lättare kunna uppfatta vad man EGENTLIGEN vill. Jag vill (egentligen) ta ansvar för min ekonomi, mitt liv och min hälsa. Mildrar jag den viljan genom att använda ordet egentligen? Och varför skulle jag vilja mildra viljan och förlora fokus på så grundläggande områden i tillvaron?
Min favoritfråga från vänner när man slänger ur sig nån egentligen-mening är frågan:
- Men varför gör du inte det då?
Jag lyckas aldrig riktigt finna mig tillräckligt snabbt och slagkraftigt för inte bli avslöjad i den innersta vetskapen om att det inte finns NÅGON fördel med att inte göra det man (egentligen) vet att man vill.
