Stängda dörrar

Igår var min första hemmakväll i stambytsträsket.
Märkligt med plast för alla dörrar och varje rum som en liten koja att krypa in i.

Jag som aldrig stänger mina dörrar (med undantag för ytterdörren) och till och med fick hämta upp en dörr från källaren som jag hakat av och burit ner tycker att detta känns mycket spännande. Eller som jag brukade säga om vistelser i kojor när jag var liten: "Härlit och musit"

En stor skillnad som jag noterat är hur lätt det är att slå på tv'n när man ändå liksom mentalt är fast i ett rum. Och vips så fastnade jag i Farmen. Nu MÅSTE jag ju se nästa avsnitt. Men jag kommer aldrig att erkänna att anledningen är något annat än att ge näring åt en intellektuell reflektion över det sociala samspelet människor emellan...

Men om jag viskar så kan jag uppsluppet försäga mig och säga,
" HERREJÄVLAR! Det är grymt häftig känsloporr som kittlar precis där det skall."

Den där tjejen som hela tiden försökte intala sig själv och de andra att hon inte var svartsjuk. Jösses hon var så lik mig för 10 år sen - ja kanske för 5 år sen också för den delen. Och istället för att inse, formulera och känna sin känsla så höll hon den inom sig på ett pinsamt genomskinligt sätt och det bara vattnas i munnen på mig så att det gurglar om det när jag tänker på att det kommer att kapsejsa i nästa avsnitt...

... Tja, så har jag OUTAT exakt varför jag inte skall ha tillgång till alla kanaler med alla såpor och dokusåpor.

38 dagar kvar av stambytet.