Nej tack till torrlagd svamp
Jag skall försöka sluta tro att jag måste ha något att säga om allting.
Den bästa övningen jag gjort var på en kurs av Peacequest där man fick stå två och två och hålla i något, t ex en penna, och så lämna över den till den andra och säga "Det här är en kyckling" och den andre skulle säga "OK" och sedan ge pennan tillbaka och säga "Det här är ett par glasögon" och så skulle man säga "OK" och så höll vi på en bra stund och hittade på en massa saker.
Det kan låta rätt sjukt när man beskriver det så här. Men det var faktiskt en konst att inte inskjuta, "hehe, men du ser väl att det är..." för nånstans är det det som är så lätt att alltid göra. Att inte godta en medmänniskas uppfattning av verkligheten utan bulldosa på med sin egen.
Det där OK:et känns som den största bekräftelsen och den största nyckeln i ett samtal med en annan människa. Det erkännandet som man vill ha för att inte känna sig bort-besserwissrad eller förbisedd. Och det man kan ge för att inte heller ta ifrån den andra sin upplevelse.
Ok:et är så litet, men betyder så mycket. Och i min familj har det inte alltid funnits. Så det blir svårt att veta om den andre försöker lösa något åt mig eller åt sig själv. Det verkar som varje intryck hela tiden måste ge ett uttryck.
Som om jag själv vore teflon som vill skölja av mig det jag fått höra. Men så är det inte. Är alltid rädd att det skall uppfattas så eftersom de associationer som jag gör kan ta ungefär hur mycket utrymme som helst.
Snarare är jag en svamp. Jag suger in allt. Har ingen koll på vart det hamnar och måste liksom trycka ut lite igen för att överhuvud taget ha utrymme för egna tankar. Och varje gång jag tryckt ut så blir jag rädd att inte få mer. Och när jag fått mycket så behöver jag trycka ut mycket.
Du som är min medmänniska - du genomsyrar mig och är en del av mig.
Jag vill nog panikartat gärna vara en blöt kvinna i mina bästa år och med alla medel undvika att bli en torrlagd svamp. Men det är svårt att finna en balans och ett avgränsat jag och du, då det är så himla mycket spännade "out there" att ta del av, vara del av och intryckas av.
