Föränderlighet och beständighet

Igår fann jag en text som jag trivdes med att skumma på vägen från jobbet.

Lite grann slog den an på ett dilemma som jag brottats med i kanske 20 år. Hur vet jag vad jag realistiskt är och vad som går att vidareutveckla. Hur kan jag se mina förutsättningar i ett realistiskt sken utan att samtidigt stympa mig på det som jag kan ha potential att utveckla och möjlighet att bli. Vilka gränser mår man bra av att acceptera och vilka bör man jobba för att spränga?

I texten formulerades detta som en samband mellan sökandet och det som är bestående. Där identitet både är närvaro i ett befintligt sammanhang och närvaro i överskridandet av detsamma.

Som att vi är en del av vår kultur, men också kan forma den.
Som att vi står inför det näraliggande och det bortomliggande samtidigt.
Att förhålla sig till de medmänniskor man möter och samtidigt med Gud.

En extra poäng med den här texten var den spännande koppling mellan teologi och informationsteknik. Där människan sägs vara given något hon inte kan förstå och förklara. Hon kan inte alltigenom skapa/konstruera sig själv. Och hon är meningssökande och livstydande i detta.

Jag vet inte om jag behöver ett religiöst godkännande för att acceptera internet som företeelse och som en del av mitt sociala liv. Men det är väl ändå inte fel att få den förankringen också.

Och med det det i texten förmedlade hoppet om att nätverkandet och den förståelse som det kan ge oss både av vår föränderlighet och vår beständighet, är en räddning från det resursslöseri och den förbrukningsmentalitet som råder på så många sätt idag, både vad gäller människor och sopor.