Dags att deklarera!
Hemma efter touren med 11-årige kusinen, som numera är lycklig ägare till en MFF-halsduk som han aldrig kommer våga använda eftersom hans föräldrar tror att han skall åka på däng om han bär den på Stockholms gator.
Härligt och gott har det varit, även om det också var en rivstart efter 2 dagars sängliggande. Men jag måste säga att detta med sportevenemang är en fröjd. Här kan man få vara del av en masshysteri och förlora sitt personliga ansvar och dela en gemensam sak, utan att bli bedömd som hjärntvättad, okritisk och själlös. Få tillfällen i den moderna människans liv skapar så mycket samhörighet, gemenskap, högtidlighet och euforisk glädje, som när man som en i en stor massa lägger sitt hjärta, sin kropp och sin röst som insats för det egna lagets väl och ve. MFF-hymnen som gick att sjunga med i, även som total nybörjare, tack vare en stor Karaoke-skärm. Det var ett sådant där stort ögonblick. Som ett enda bröllopsintro, nu visar vi att vi vigt våra liv, nu sjunger vi vår trosbekännelse. Drygt 26000 människor med stolt höjda fanor sjöng med. Och jag fick torka en högtidsrörd tår ur ögonvrån. JAG ÄR för blödig för idrott, det är bara så!! Det får inte bli för ofta, men uj uj vad jag tycker att det är stort och fantastiskt att få vara med om!!
Och efter denna upplevelse i Malmö... en natt i de ljuvligaste av armar.
Och så hem. Till verkligheten. Och dags att deklarera!
Önskar jag kunde ta det som mammas senila moster som föräldrarna besökte idag för att få hennes underskrift. Det tog 20 minuter eftersom den förnöjda damen var så nyfiken och intresserad och tyckte att det var SÅ TREVLIGT att det står siffran 15 i den ruta man skall fylla i. Visst är det väl trevligt!?!
Vi har alla olika sätt att ta befälet över våra liv och likt DrPhil låta vår upplevelse vara vår verklighet och göra den till något positivt även i de mest förvirrande av tider.
Jag skall inte längre skjuta upp min chans till tillfredsställelse över det egna ansvarstagandet. So ladies and gentlemen: Dags att deklarera!
Självklart åker man på däng om man går med en MFF halsduk i Stockholm.
Tänk, jag tycker att det motsatta är en självklarhet! Jag tycker inte att man skall behöva bli fysiskt slagen för att man tycker om något som någon annan inte tycker om. Tillfällena då det kan anses RÄTT att ge någon däng är oerhört få enligt mitt rättstänkande.
Nu e jag inte riktigt den våldsamma typen, även om jag kan uppröras och bli arg över folk som jag tycker har puckade åsikter. Jag erkänner att det emellanåt kräver en del självbehärskning att hålla med i Voltaires klassiska citat: "Jag avskyr din åsikt men är beredd att gå i döden för
din rätt att framföra den ".
Men inte desto mindre är det en poäng med att öva upp den självbehärskningen. Och citatet kanske kan erbjuda ett vettigt patos för något som faktiskt känns OK att strida FÖR (om än hellre verbalt än fysiskt) istället för att tillmäta en halsduk så stor dignitet att även en 11-åring som bär den kan anses som ett självklart och näst intill rättmätigt våldsoffer.
Glädjer mig att även andra tillbringat helgen åt att deklarera. Hade min syster på besök överhelgen, och vi tillbringade minst hälften av vår vakna tid till att få till pappas slutliga deklaration, inklusive avyttringen av småhus samt försäljning av aktier. Vill någon ha tips om fyllandet av blankett K5, K4 eller K1 så fråga inte mig, min hjärna har fått kortslutning. Tror dock deklarationsövningen slutade med att vi enades om att bifoga en påse hundbajs med deklarationen. Sådär symboliskt liksom, sopm en extra bilaga.