Varför

Vad är detta med mödrar och döttrar?
Eller i alla fall med mig och min mamma?

Hon vet inte hur väl hon vill.
Och hon krumbuktar sig
mer eller mindre ansträngt
för att ge mig det hon tror att jag behöver och vill höra...

Och det landar tveklöst fel.
Nästan alltid.

Jag vill be henne dra åt fanders.
Men så får jag bita mig i tungan
inser att hon vill väl.

Och jag kan inte förstå varför jag inte en enda gång
kan vara på rätt nivå för att ta emot det.

Just nu är jag arg och ledsen.
Och det står inte i rimlig proportion till det hon sa.
Så jag kan förstå att hon blir osäker och inte förstår mig.
JAG förstår inte själv.

Jag vet bara att jag har lust att slåss.
Det sitter en smocka i mina nävar som jag försöker kanalisera genom att låta fingertopparna dansa över tangentbordet.

Det som jag inte behövde idag.
Var att få hjälp med argument
som kan vara bra att ha till hands
om allt går åt helvete.

Jag tror att jag ville att hon skulle tro på mig och mina möjligheter. Att hon skulle säga att hon inte kan förstå hur något skulle kunna gå annat än bra. Att jag är värd det.

Kanske är jag också arg för att jag inte vill veta.
Jag vill blunda och tro.
Inte kännas vid att det kan gå annat än bra.

Lita på livets spännande möjligheter.
Och att de finns för mig
färdiga att skörda

redan
NU