Lärd läxa

Den här veckan skulle jag egentligen vilja ta ett jättekliv i uppsatsarbetet för att få det att komma på plats nu sedan jag blev själv i det. Men så kan jag ju liksom inte låta bli... Att för första gången i livet åta mig att korrekturläsa en text mot betalning/arvode. Sicken pryl!

Det känns som ett förtroende och en erfarenhet som jag vill få. Men att ta sig an detta en förälskad vecka har sina baksidor...

Detta med koncentration ÄR ett fantastiskt tillstånd, jag har svårt att ta på vad det är och hur jag skall uppnå det. Mina tankar är som vackra färgglada fjärilar och jag kan liksom inte låta bli att följa dem med blicken och försvinna med dem i fjärran.

Dessa två anledningarna till att det var dumt att ta på sig detta kommer jag säkert att upprepa. Och jag kan finna mig i att det är min lott i livet. Men det finns också sån't jag faktiskt kan lära mig av.

Den ena är hur tätt språk och innehåll hänger ihop. Den texten jag sitter och jobbar med nu handlar om en utvärdering av en lärarutbildning. Hur kan jag förstå och eventuellt korrigera det språket när jag inte är tillräckligt insatt i de termer som ingår? Texten skall bli trevlig att läsa, men det innebär ju inte att jag skall översätta varje begrepp till nybörjarnivå.

Och den andra erfarenheten att dra, är att jag kan gå igång på ungefär vilket ämne som helst. Jag kan inte sitta och se texten som text utan att vilja veta mer, se det i sitt sammanhang, förstå, gärna gå på ett gäng möten om det och helst gå hela den utbildning som är utvärderad för att öka min förståelse.

Inget av detta låter sig göras på de ca 8 timmar som detta är beräknat att ta. Men... jag vill bara att det noteras i mitt livsprotokoll att jag hade velat göra mer och bättre om jag bara haft mer liv att göra det på.