Kontakt utan känslor?

Imorses skummade jag kontaktannonserna i DN.
Fann meningen "Jag kan prata känslor" och det triggade igång mig.
Hånlog och tänkte: Jag höjer och synar.

Om jag skulle höja med något så är det med frågor som
Kan du eller vill du?
Händer det att du har behov av det och att du gör det på eget initiativ?

Tror du att du framstår som en go kille genom att slänga ur dej den meningen?
Jag brukar rapa och klia mig på pungen i offentliga miljöer, men om det krävs av mig så kan jag väl säga nått om känslor också.

Som om jag skulle säga att jag kan sköta städningen i ett hushåll.
Visst, men är det nått jag innerligt gärna vill och känner en glädje i att göra för sakens egen skull, för den känsla av välbefinnande och omtanke som det ger mig och den närhet som det skapar? Ibland, men jag skulle hellre skita i det och ägna mig åt andra saker.

Det kan ju också hända att den där killen var ironisk och så fall är det rätt kul.
Och faktiskt lite min humor.

Men bisatsen talar väl för att det finns nån värdering i annan riktning,
för den fullständiga meningen var:
"Jag kan prata om känslor, men även allvar"

Så att beröra varandras liv är det sökta.
Att sätta ord på det som då händer kan gå.
Men att det skulle vara det allvarliga är otänkbart.

Ibland har jag så svårt att förstå...

Men jag tänker väl för mycket
kommunicerar för gärna, samt
är för krävande och för känslostyrd.