Benämn bort ditt hjärnspöke

Jag har en väninna som säger mycket klokt.
(tja, jag har flera faktiskt)
men en har fått epitetet GURU i mitt liv.

Hon talar varmt om att benämna saker.
När man formulerat och uttalat dem så blir de mycket mindre komplicerade.
Hon säger att hjärnspökena hindras på det sättet och jag associerar till troll som sägs spricka i dagsljus. Och till sanningen som skall göra oss fria.

Ibland är det så att något är på väg fram.
Man når halvvägs.

Och man kan ibland höra det bland vänner och bakanta också. Hur de liksom säger lösningen på sina problem utan kunna ta till sig den. De har den i munnen - men det innebär inte att de kan se den.

Som detta att veta men inte veta.
Så plötsligt ser man.
Saker blir uppenbara för en
Uppenbarelser uppenbarligen.
De går upp för en.
Man når på detta sätt nån form av högre nivå av sig själv.

Man slipper vara invecklad - och blir utvecklad.

Idag har en sådan sak hänt för mig.
Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med denna nya kunskap om mig själv.
Men den var värdefull.
Hade jag vetat den tidigare kunde den besparat mig en och annan dumhet.
Hade jag vetat det senare så hade jag inte vetat det nu.

Det märkliga är att när jag sitter så här för att skriva ner den,
så känns det så självklart för mig - plötsligt.
Det som var ett litet mirakel imorses,
en karamell att suga på och en tankenöt att under dagen,
det är nu bara i all enkelhet en del av mig.

Jag behöver inte ens skriva om den.
Jag vet att den finns.
Men e inte helt säker på vad jag skall göra med den.

Hur jag skall läka det, mer än genom att varsamt och ömt, låta mig vara i det jag är. Tills de nya vägarna hinner skapas av den nya våg som sköljer och kanske renar.