Är du intresserad eller?

Så stod vi i tjejernas omklädningsrum på lågstadiet, med handdukar som skylde allt vi inte hade och försökte sparka ut de inrusande killarna. Och där fanns alltid det spydiga tonfallet:
- Är du intresserad eller?

Och meningen var att nån skulle känna sig dum. Och kanske var det samma sak som var meningen på högstadiet när man helst inte fick lov att vara intresserad av någonting.

Särskilt inte om det gick att anknyta till skolarbete.
- Jag har inte pluggat NÅNTING till det här provet! och så tuggade man nonchalant på sitt hubbabubba medan magen knöt sig i oro över hur det skulle gå, för inte lyckades jag skita i allt och vara så där cool som jag ville låta påskina. Och det var heller aldrig nån som gick på det så jag kunde lika gärna ha sett till att vara stolt över mig själv istället.

Nu sitter jag och lägger in nyinköpta böcker i katalogen på ett bibliotek. Och förstår över huvud taget inte hur frågan kan ställas på ett spydigt sätt.

Självklart är jag intresserad.

Jag har lånat på mig en femtedel av allt nyinkommet i vanlig ordning. Och jag vill verkligen hinna läsa det. Hinna integrera det i mitt jag och leva det. Hinna skriva om det här.

Hur länge skall jag kunna leva och verka i en så här underbart inspirerande arbetsmiljö utan att fullständigt krevera av den fulländade blandningen av njutning, nyfikenhet, intresse och information overload?

Det känns som om jag redan gått under och kommit till himlen.