Tröst

Jag har en lite ledsendag.
Trots att den började så bra med en ny Sillanpää-skiva och allt.

Det är det där med att man behöver en dag extra ledigt för att bearbeta allt som väckts när man träffat pappa. Det är verkligen som min jobbarkompis sa; som dotter är man dömd att älska sin pappa.

Man kan bryta med honom, men aldrig byta honom.

Tack och lov hade jobbarkompisen med sig sin sons favvo-bok och nu har jag läst den och tycker att den är en go tröst. Jag tror minsann att jag skall läsa den en gång till...