Nått nytt

Jag trodde att jag mest av allt ville ha koll på läget, framförhållning och en utstakad ambition så att jag liksom på nått sätt kan följa en ledstång för att nå målet.

Och så idag får jag frågan om att fundera över om jag kan tänka mig att ha ett vikariat på 4 år. Och jag känner nästan panik, ett par gråa hår och ett förstadie till klimakterievallning.

Inte för att jag inte vill, utan kanske just för att jag vill.
Men tydligen har jag inte alls det behov av framförhållning som jag trodde.
Tydligen känner jag mig fångad av det. Men kanske är det annorlunda när det sjunker in och när jag verkligen ser det. För nu är det mer som en dröm som jag inte vågar tro på. Och ett drömtåg som jag definitivt är beredd att hänga på.

Samtidigt som det också är en dröm som jag inte vet om jag kommer att ha under så lång tid.

Det som känns tydligast att jag fått veta om mig själv utifrån den här reaktionen är att jag hoppas att mitt liv skall innehålla typ ALLT under de kommande fyra åren. Det innebär att jag vill vara fri att vara öppen att ta emot.

Gäller det på fler plan än arbetslivet?