Min värsta mardröm

Jag skrev för ett tag sedan att jag varit och sett Fyra nyanser av brunt. Jag visste inte då vad jag skulle säga/skriva om filmen. Jag misstänkte att det är en sådan där film som kommer att bli en del av ens referensram, men att jag så där direkt inte kunde ta på vad som gjorde det eller berätta varför nån skall se den.

Nu har den alltså tydligen fått pris (se länken ovan) och jag kan bara hålla med om den motivering som Svenska kyrkan ger: "Ett skickligt lagt pussel där varje bit dryper av mänskliga tillkortakommanden."

Anledningen till att jag misstänkte att filmen skulle bäras kvar i mina hjärnvindlingar är att den gav lite samma vibbar som Känd från tv. Som naturligtvis kan ses som en komedi om man vill det. Och jag trodde från början att jag sett en glad bagatell. Men för mig kom den filmen att bli mycket mer. De bilderna och de teorier och tankar som den bar fram bearbetar min hjärna fortfarande hur jag skall hitta ett förhållningssätt till. Det behöver inte bero på att filmen hade djup - det kan vara jag som är trög... :)

Den bilden som återkommit mest hittills ur den betydligt mer avancerade Fyra nyanser av brunt är som min värsta mardröm i storbildsformat. Det är i historien om den svårt brännskadade mannen som finner en väg tillbaka till livet. Han har inget annat val än att kämpa på. Överleva och finna ljuset igen. Hans fru anser sig heller inte ha något annat val än att stå vid hans sida, men det är inte utan en stark lust att fly skulle jag vilja säga och det är inte lätt att se sin verklighet förändras, inte bli som man tänkt sig och att dela det med någon annan som finner oväntade strategier.

I scenen har de haft fest. Folk har varit hemma. Det har varit glatt och uppsluppet. Den brännskadade mannen (jag minns som vanligt inga namn) ler nöjt mot sin fru när sista gästen gått;
- Visst var det lyckat!
Och hon svarar att det inte var det. Att ingen haft kul och att alla bara låtsats för att göra honom glad.

Det sättet att känna sig tillintetgjord.

Den bilden kan oförhappandes skapa en klump i bröstet när som helst på dygnet. En värre skräckis en det finns inte i mina ögon.