Läsa och sova, snyta och svettas
Dagens syyselsättning sammanfattades i rubriken och det är väl inte så mycket att orda om. Förutom detta med läsning som ju alltid föder tankar, även om de inte skenar iväg i samma takt i snorsega hjärnor.
Jag har läst de artiklar jag haft liggande för läsning vid sängen. Framför allt de om skuld. Det finns en del att ta på där.
Att försöka lista ut vad folk vill ha och förväntar sig är att vara förutseende och omtänksam och är ett tecken på godhet i min familj.
Det är något jag försöker jobba bort bland annat genom att kräva att folk skall säga vad de vill ha och att jag inte kan veta något som jag inte får höra. När jag tillåter det att kännas naturligt så är det befriande att låta var och en ta ansvar för sitt på det viset, men det känns också aggressivt och jag är rädd att det skall sammanblandas med nästa steg i processen och att nån skall tro att jag också skiter i vad andra vill ha och behöver och det väcker skuld. Falsk skuld?
Skulden som något positivt är också en givande tanke. Problemet är väl att skulden kommer först EFTER att man tycker sig ha gjort något fel och om man inte lyckas göra något konstruktivt med den så blir den enbart destruktiv.
Den unge mannen som vållat sin kompis död genom att köra rattfull fick tårarna att rinna. Det är så tydligt att man måste leva med det man gör. Att förlåtelsen är en befrielse eller frälsning som det kristna språkbruket säger. Men det man är med om är för alltid en del av en själv. Och det kräver oerhört stort ansvarstagande. Särskilt för oss som lever i en tid med så mycket upplevelser och kulturer att delta i. Det finns så många alternativ.
Och jag känner både stress och skuld för att jag inte kan vara med på allt som händer och sker. Allt jag missar. Allt som jag skulle kunna få vara med om varje dag men som jag inte gör. Det är svårt att tillåta mig att bara vara med om det lilla livet. Det som idag handlat om att läsa, sova, snyta mig och svettas.
