Ett gott dygn

Med pyamasparty/natt,
romantisk film som vaggade in mig i en skön atmosfär före kudden,
sov länge och softad morgon med brunch framför HOLY GRAIL
och så iväg på Hockey och se Sverige vinna med 4-0.
Ljuvligt! Härligt! Gött!

( Tack Carina! Du rockar!)

Och nu e jag hemma till allt det där som jag nu blundat för att jag behöver göra. Men saknar fart. Varför är det så ofta så att jag inte riktigt kan släppa det när jag är borta och så när jag väl är hemma och KAN GÖRA något åt den där oskrivna att-göra-listan så är det som att luften går ur mig. Det spelar ingen roll hur entusiastisk jag varit på hemvägen.

Är det det där med att bara inte kunna vara i nuet,
eller?

Kanske e det det där vanliga felet...
Jag började känna efter.

Ajabaja!
Inte känna bara GÖRA!